Designnivåer

Från ACD3
Hoppa till: navigering, sök

Designnivåer är en av de tre dimensionerna som bygger upp ramverket ACD³ (aktivitetscentrerad design). Grundidén för designnivåerna är ett lösning kan beskrivas utifrån på skiftande nivåer av abstraktion, där lösningen blir mer och mer konkret och detaljerad för varje lägre abstraktions-nivå: från den effekt som lösningen ska ha till de till de minsta tekniska detaljerna i lösningen. För varje designnivå blir det olika typer av designbeslut som fattas, där varje nivå ha har ett specifikt fokus för design och smalnar in designrymden för kommande nivåer.

Uppdelning i designnivåer för ACD³ bygger på de systemfokus och ger en uppdelning i fem nivåer: effekt, användning, arkitektur, interaktion och element. Nivåerna utgör grunden i ACD³-matrisen, grunden i strukturen för kravsättningen och grunden för den iterativa arbetsprocessen (ACD³-processen).

Designnivå Exempel vattenflaska
Effekt

Den effekt som maskinen har för avsikt att uppnå sin omgivning

Motionärer med bra vätskenivå

059 Effekt.jpg

Användning

Hur maskinen ska användas av människan i systemet

Vätska ska inrymmas i personlig behållare och intas genom munnen under träning

060 Användning.jpg

Arkitektur

Den tekniska arkitektur för maskinen

Handhållen flaska med munstycke

061 Arkitektur.jpg

Interaktion

Hur samspelet mellan människan och maskinen sker i detalj

Fysisk form och användargränssnitt på flaska

062 Interaktion.jpg

Element

Maskinsystemets tekniska element

Ritning flaska och tillverkningsunderlag

063 Element.jpg


Figuren nedan visar den systemabstraktion som är i fokus för respektive designnivå och leder till en successivt ökad detaljgrad i beskrivningen av maskinen.


005 Designnivåer-systemfokus.jpg

Den första designnivån är effekten (även kallad avsett syfte för maskinen), alltså den påverkan som människan vill uppnå med hjälp av maskinen. (Påverkan kan vara både på människan eller på omgivningen i det sociotekniska systemet.) Den andra designnivån är själva användningen och det är den som utförs för att uppnå de önskade effekterna. Den tredje nivån är arkitekturen för maskinen. Det är den tekniska funktionaliteten och uppbyggnaden som ska möjliggöra användningen. Den fjärde designnivån är interaktionen, då maskinens arkitektur ska samspela med människan och omgivningen för att uppnå de slutliga effekterna. Den femte designnivån är maskinens tekniska delsystem, alltså hur maskinen ska konstrueras i detalj för att kunna utföra det som har designats i alla de föregående nivåerna.

De fem designnivåerna som har beskrivits, kan både ses som parallella sätt att betrakta maskinen under utvecklingsarbetet (alltså maskinen växer fram successivt på alla nivåer samtidigt) och som en sekvens att betrakta maskinen utifrån längs utvecklingsarbetets framskridande. Oavsett betraktningssätt, behöver dock nivåerna avslutas i fallande ordning för att få en bra systematik i utvecklingsarbetet (undvika oändliga loopar). Effekten är den första nivån som behöver bestämmas, medan designnivån element är den sista. Men en designnivå behöver inte vara helt klar innan arbetet på nästa nivå påbörjas. I vissa fall kan det vara en fördel att utforska den kommande designnivån, för att få bättre koll på vad den nuvarande designnivån ska innehålla.