Införande av ACD³

Från ACD3
Hoppa till: navigering, sök

När det gäller implementering av ACD³ är det viktigt att tänka på att den är gjord för att kunna implementeras på olika sätt och i olika omfång, även om det kan ses som att processen är av en omfattande och komplicerad struktur. ACD³ kan dels vara en mall som styr hela arbetet och kan dels ara en inspiration för att utveckla ett eget arbetssätt och givetvis alla varianter där emellan. Det första att beakta vid implementering, är på vilket sätt som ACD³är tänkt att användas i organisationen.

Därefter behöver det beaktas vilket arbetssätt som organisationen har idag. ACD³, som den är beskriven här, tar inte hänsyn till att det i de flesta utvecklande organisa-tioner redan finns någon form av dokumenterad och/eller använd utvecklingsprocess. Ofta kan många delar av ACD³ redan finnas i befintligt utvecklingsarbete och det nya som ACD³ i så fall tillför är hur de befintliga delarna kan organiseras för att samspela bättre.

Det är ofta svårt, eller rent av omöjligt, att få en organisation att byta utvecklingsprocess rakt av, vilket innebär att det måste till ett mer strukturerat och systematiskt arbete för att införa en mer användningsfokuserad utvecklingsprocess. Hur arbetet i detalj ska gå till är svårt att beskriva, då varje organisation med sin utvecklingsprocess är unik och införandet av ACD³ kan ske på många olika sätt. Men generellt att beakta, är vilka delar av processen som ska införas och i vilken ordning som det bäst sker. Ett annat sätt är att anpassa den existerande processen utifrån de grundläggande antaganden som beskrivits tidigare i kapitlet.

Men varje införande av en ny utvecklingsprocess i en organisation är en unik händelse och här följer åtta huvudpunkter för att ACD³ i ett projekt ska kunna fungera fullt ut och hela nyttan ska komma projektet tillgodo.

Anpassning av processen

Första viktiga punkten är att alltid anpassa ACD³ till det aktuella utvecklings-projektet. Anpassningen beror främst på hur mycket som är känt och bestämt på förhand och hur mycket som behöver undersökas och bestämmas i det aktuella projektet, samt vilka resurser som finns tillgängliga. Modifieringarna görs främst genom att anpassa omfattningen av arbetet i varje del och att välja passande metoder för arbetet. Man ska dock undvika att hoppa över några av designnivåerna, då den stegvisa detaljökningen av designen är väsentlig för ACD³:s funktion. Vid stora eller komplexa projekt kan det behöva läggas in flera faser mellan övergripande och detaljerad utformning, eller mellan detaljerad utformning och konstruktion.

Bemanning och kompetens

De tre komponenterna, vilka behövs för ett lyckat utvecklingsarbete är processer, metoder och bemanning. För att kunna utföra ACD³med lyckat resultat, behövs också kunskap om metoder och framförallt kunskap inom ergonomi/human factors. Vid utvecklingsprojekt är bemanning med kompetenta mänskliga resurser inom Human Factors Engineering (HFE) grundläggande för att den föreslagna utvecklingsprocessen ska komma till sin rätt. ACD³-processen är alltså inte utformad för att kunna användas av personer utan kunskap inom HFE.

Styrande HFE-aktiviteter

Utvecklingsarbete startas ofta beroende på att det har kommit fram en ny teknisk lösning, en möjlig ny marknad och/eller att ett nytt problem/behov har uppkommit. Men oavsett initieringen har HFE-aktiviteterna en central roll. De innefattar arbetet med att klargöra och beskriva det övergripande syftet med maskinen, vilket är gränssättande för hela utvecklingsarbetet. HFE-aktiviteter ger därför väsentlig indata till de andra disciplinerna i utvecklings-processen och ska därför utföras tidigt i varje fas av processen, sett till hela utvecklings-arbetet. HFE-aktiviteter behöver därför vara styrande för hela arbetet i utvecklingsprocessen. Det är också viktigt att alla discipliner i lämplig omfattning är involverande i dessa aktiviteter för att säkerställa kvaliteten på och acceptansen för resultaten.

HF-ingenjörens roll

Viktigt här är att se HFE som en ingenjörsdisciplin då det är skapandet som står i centrum och inte som en disciplin tillhörande Human Resource (HR) eller att HFE likställs med driftkompetens. HF-ingenjören bör i projekt arbeta nära och tillsammans med system-ingenjörer och systemarkitekter, för att nyttan av HFE-aktiviterna ska blir stor. HFE har en roll att spela i Quality Assurance (QA) i en organisation, men boken kommer inte att fokusera på den rollen. HF-ingenjören har dock en generell roll att koppla samman marknad/myndighet/ledning med övriga ingenjörsdiscipliner. När det gäller HF-ingenjörens roll specifikt i ACD³-processen, så är inte tanken att hon/han ska göra alla HFE-aktiviteter själv, utan det mesta arbetet i processen är integrerat i utvecklingsarbetet och utförs tillsammans i projektgruppen.

Iterativitet

Ytterligare en grundläggande egenskap för ACD3-processen är iterativiteten och att den sker inom varje fas av processen. Samtliga faser börjar med en ny datainsamling och slutar med att resultatet av syntesen (krav och design) utvärderas. Det är först när utvärderingen visar att lösningen är tillräckligt bra, som fasen anses vara avslutad. Men iterativiteten innebär inte att utvecklingsarbetet behöver invänta att lösningen är tillräckligt bra, utan arbetet i nästa fas kan påbörjas tidigare. Det finns en parallellitet i ACD³-processen, vilken kommer att beskrivas mer i nästa stycke.

Parallellitet

Även om beskrivningen av ACD3-processen i teorin är väldigt linjär och sekventiell, är det sällan att den i praktiken går att utföra på det här sättet. Man måste därför vara beredd på att kunna jobba parallellt både inom och mellan faserna i processen för att arbetet ska bli effektivt. En utvecklingsprocess får inte blir ett byråkratiskt hinder, utan den behöver vara flexibel för att klara av utvecklingsarbetets dynamik.

Användarinvolvering

Under hela ACD3-processen och i varje fas behöver maskinens användare involveras. Användarna är en fundamental källa för information, men också en utmärkt källa för att granska och utvärdera de krav och den design som tas fram. Det är ofta på grund av praktiska skäl svårt att få tag på så många användare som man skulle önska. Användarinvolveringen behöver därför ske på ett genomtänkt sätt, så att inte användarna "förbrukas" i onödan.

Utformning av användningen

ACD³ är användningscentrerad, vilket sätter fokus på själva användningen av maskinen. Det är därför grundläggande att utforma själva användningen, innan utformningen av den fysiska maskinen (eller tjänsten) sker. Användningen ska styra utformningen av maskinen och inte tvärt om. Att bestämma användningen är alltså en mycket viktig designaktivitet i ACD³. Användningen ligger sedan till grund för all annan utformning; om preciseringen av den framtida användningen är bristfällig kommer det att få negativa effekter på den slutliga maskinen.